EU vill ta fram marina kartor över Europas havsområden

Havsbottnarna utnyttjas allt mer för verksamheter med motstridiga intressen. För att skapa en gemensam kunskapsbas att utgå från har EU-kommissionen satt det ambitiösa målet att sammanställa en marin karta över Europas havsområden.

Med portugisen José Manuel Barroso som ordförande för EU-kommissionen har frågor kring hav och fiske mer än tidigare kommit i fokus inom EU. En av de uttalade tyngdpunkterna för den nuvarande kommissionen är att skapa en heltäckande havspolitik.

– När Barroso tog upp frågan om överfiske på de uropeiska haven visade det sig att det finns stora brister i informationsbasen. En närmare granskning visade att stora havsområden är helt okarterade eller bristfälligt karterade. EU har satt ut stora pengar på många havsprojekt, men informationen är väldigt fragmenterad och inte användbar som sådan, säger specialforskare Henry Vallius vid GTK.

Kommissionen lät då göra en undersökning i sex pilotländer av vilka problem det finns med att få fram data. Därefter grundades en expertgrupp, MODEG (Marine Observation and Data Expert Group), som ska styra en sammanställning av både existerande och ny information i ett stort nätverk, EMODNET (European Marine Observation and Data Network).

Nätverkets första utvecklingsfas startade i januari i år och pågår i tre år. Arbetet med insamling och hantering av existerande data är indelat enligt ämnesområdena fysik, kemi, biologi samt geologi och hydrografi. För varje ämnesområde beställer EU efter upphandlingsförfarande arbetet av en internationell part. GTK är med i ett konsortium som ansökt om att sköta datahanteringen inom ämnesområdet geologi tillsammans med 14 andra motsvarande geologiska forskningsorganisationer inom EU.

– För den första utvecklingsfasen av datanätverket har EU beställt modellkartor i GIS-format med geologiska parametrar över EU:s norra havsområden, det vill säga Östersjön, Nordsjön, Engelska kanalen och Keltiska haven. De södra havsområdena i EU blir än så länge utanför. Nätverkets andra utvecklingsfas blir ett verkligt megaprojekt, där målet är att samla in ny information och göra upp marina kartor över hela EU, säger Vallius, som är medlem i nätverkets styrgrupp MODEG.

Med flerstråligt ekolod har man hittills karterat havsbottnen bland annat längs farleder, om på den här bilden. De mörkblå groparna till höger är spår av sugmuddring, i övrigt har den här farleden både muddrad och naturlig botten.

Fiskstim hittas efter analys av havsbottnen

– Dessutom vill kommissionen starta ett projekt för att samla in information för kommande undersökningar av havsbottnens topografi med flerstråligt ekolod (multibeam). Det finns en mosaik av havsområden som har karterats, närmast för sjöfartsbruk, men de är knappast de viktigaste områdena till exempel biologiskt sett. Man vill använda den data som finns för att kunna rikta in sig på de viktigaste områdena, säger Vallius.

Han tror att kommissionen för närvarande ser som viktigast att hitta och utforska områden där fiskar och bottenlevande djur leker och lever. Man vill skapa skyddsområden för sällsynta arter och samtidigt undvika konflikter med marin industri som offshoreindustri, sjöfart, kabelläggning och gasrörsbyggen.

– Det finns så många intressen som korsar varandra och så länge man inte vet vad man har kan man inte prioritera. EU vill ha en hållbar användning av havsområdena, menar Vallius.

– På USA:s östkust gjorde geologerna en exakt kartering av en stor havsbukt, där man fiskat kors och tvärs. Det visade sig att vissa fiskarter fanns bara inom ett mycket begränsat område. När fiskarena koncentrerade sig på det området undvek de onödigt arbete och sparade på bränslekostnaderna. Med sådana här kunskaper kan man också förhindra att vissa känsliga arter blir utfiskade.

Geologerna hittar de fiskrika områdena genom samarbete med biologer. Då man vet att vissa fiskarter trivs i en viss miljö kan man utgående från information om havsbottnens beskaffenhet och byggnad bedöma var habitaten för olika organismer finns. Biologerna har hittills inte haft tillräcklig information om havsbottnarna för att bedöma det. Med flerstråligt ekolod kan man få information om stora havsbottnar någorlunda snabbt.

Förundersökningarna av hur mycket av haven som karterats visade stora skillnader mellan länderna. I Finland är 33 % av havsområdena ordentligt karterade, 57 % måste undersökas bättre och 10 % av havsområdena har aldrig karterats systematiskt. Längst med karteringen har man kommit på Irland, där det finns ett nationellt program för karteringen. Andra länder som kommit långt är Belgien, Danmark och Tyskland, som alla har över 95 % av kustvattnen under 200 meters djup karterade.

TEXT: HARRIET ÖSTER